mina löv
2014-10-08 @ 19:59:00
för varje löv som faller fälls en bit av hoppet bort. är det så vi människor är, utan löven är vi kala som träden i november ända in i hjärtat. att för varje löv som fälls så försvinner en bit av hoppet eller glädjen eller kanske kärleken bort och försvinner ner i marken. då står träden där i november utan ett löv synligt och man har glömt bort hur det kändes när alla löv fanns där. man har glömt hur det kändes att ha en krona full av glädje och en stam varm av kärlek. det är så farligt det där, att stå ensam och kal med bara något enstaka löv av hopp kvar. man kommer inte ihåg hur det känns att ha alla löv på plats och allt blir grått. för vissa träd faller alla löv bort och stammer ruttnar för att sedan sakta försvinna. men varför märker ingen, när ett träd helt plötsligt står tomt på våren när alla andra börjar få sina löv ingen. varför ruttnar vissa träd medans andra blommar år efter år. spelar det någon roll vilka sorts löv som växer på en. spelar det någon roll om det finns fler löv av glädje än av sorg eller är löv som löv. jag tror de, att det spelar roll vilka löv det finns som växer på dig. vissa växer närmare stammen medans andra växer längst ut på grenen men ändå fyller alla sin funktion för att ge trädet en full krona. varför är vi inte bättre på att välja vilka löv som växer på oss då, inte bättre på att se vilka som kommer ruttna eller hålla sig till våren. varför är vi inte nogare att visa alla löv hur mycket de gör för att trädet må bra. för ibland kan man glömma de löv som håller sig starkast kvar, man kan börja ta dem förgivet och tro att de aldrig kan ramla av, men plötsligt gör de det och vi står ensamma kvar för utan dem så är vi kala, kalla och gråa. ibland är min krona full, men ibland är vissa löv påväg att falla bort och ibland har de redan hamnat till marken och blir till någonting nytt. för att en skog ska fungera måste fler en ett träd finnas, för att ge styrka och för att hålla ihop för att skydda marken från oväder, är det så en familj är. att oavsett hur nära löven sitter på grenen så håller man ändå ihop för att skydda varandra. att man ser att ett träds löv börjar falla och då ger extra styrka för det ska kunna blomma igen även fast man måste ge bort lite näring av sig själv. ibland vet jag inte om alla löv som sitter på mina grenar förtjänar att vara där men det kanske är dem som ger mig styrka att ge till andra. men alla mina löv närmast min stam kommer aldrig ramla av. de kommer alltid göra min stam varm och göra så att jag orkar hålla kvar andra löv. jag hoppas att jag också har ett löv nära någons stam, nära deras kärlek. för det är väl alla våran näring, kärlek som håller oss varma om vintern som ser till att vi orkar förstätta blomma.