22 juni. har haft sommarlov ett par veckor redan. tiden rinner ur mina händer känns det som. midsommar i fredags. det var verkligen så mys och så kul är så glad att blev av här hemma<3 alltså de flesta blir deppiga när det är höst och det börjar bli mörkt osv men jag har alltid sån summertime sadness. konstigt egentligen när man kan göra vad man vill. kanske är det som är jobbigt, att det liksom inte finns något som distraherar en utan det är liksom bara jag och alla tankar. inte bara mitt huvud som gör ont efter allt funderande utan mitt knä ännu en gång. glömde tydligen bort att jag hade fraktur osv så sprang runt på midsommmar vilket nu har resulterat i att jag är på ruta 1 igen. är orolig för jag börjar jobba om mindre än en månad och då ska jag sitta på knä hela tiden så vill att det ska vara 100%. gud vilken läng utläggning det där blev känner jag. annars har jag varit hemma, med kompisar med familjen och jobbat lite grann. har fixat jobb till hösten. min sista höst på gymnasiet förövrigt. sjukt konstigt. minns när jag satt vid datorn dagen jag slutade nian och grät medans jag skrev ett inlägg om hur jag skulle sakna valla och alla kompisar. det var slutet på livet då kändes det som, men snarare var det en början. det är två år sen nu. nu sitter man och diskuterar om vad man ska plugga på universitetet. blä känner jag. jag är inte som alla andra. kanske därför jag känner mig så ensam ibland. vill bli kär i någon som mig, som har drömmar och visioner. är trött på att vara den duktiga tjejen, jag vill ta chanser och vara stolt över mitt liv, sen skiter jag totalt i vad alla andra inrutade människor säger vad man kan och inte. det kunde jag inte förut, jag är stolt över det. säger som grynet, ta ingen skit

peace