har tittat på en blank vit skärm i över en halvtimme. jag vill skriva så mycket. men jag kan inte. det är mycket saker jag inte kan. men ändå lite saker som jag kan. exempelvis hålla en storm inom mig under väldigt lång tid. men det är inte bra att hålla saker inne för förr eller senare exploderar man. stormen inom mig har inte brutit ut, men jag kan känna dess regn rinna ned för mina kinder. egentligen är det konstigt att försöka vara solen när man inuti är ett oskväder. kanske låtsas jag so att det regnar samtidigt som det gör det. i mig. ett regn som smattrar mot ens organ som sakta gör en svag och trött som tillslut letar sin väg ut genom mina ögonvrår. jag saknar hur det var förut. enkelt. men enkelt för att jag inte orkat se min egen självkänsla eller mig själv. men jag börjar se de mörka moln som kommer efter solen. de moln som hängt över mig i så många år men som jag puttat iväg. dom har kommit ikapp mig nu. och jag vet ärligt inte hur jag ska få min sol att skina igen.