Måste verkligen bli bättre på att skriva ibland.Det är så värdefullt att kunna titta tillbaka på stunder där jag skrivit från hjärtat ibland. Blir alltid att jag uppdaterar på andra medier, för bekräftelsen, för likes. Det är väl det som är så bra med bloggen egentligen, ingen läser. tur det. 

 

Livet just nu. Jobb, laga mat, sova. Rutiner. Något som tyvärr och då menar jag tyvärr inte passar min personlighetstyp. Men det rullar på som man brukar säga, jag vill inte vara en sån som det bara rullar på för, men ibland blir det så och det är ok.

det senaste halvåret har gått så fort, flyttade hit till göteborg i juli, har glömt (förträngt) så mycket som hänt. Jävlar vad det har hänt saker. Kanske är det största att jag verkligen klarar mig. det blev en ny stad med en massa vänner, till en ny stad med knappt någon. slutade på cafeet som jag älskade att jobba på, men som förstörde mycket av mig. men som nu några månader senare kanske har gjort mitt skinn lite tjockare.

ny stad, två nya jobb, efter ekonimiskt, två nya lägenheter på mindre än 6 månader. det har tagit på mig tror jag. jag har bara överlevt, inte levt riktigt. sen var jag inte beredd på vintern heller, mörkret, kylan, den dystra dimman över landet. jag känner att jag tappar mig själv ibland.

 

Men det är så komplext att skriva så, att jag tappar mig själv, för vem är jag. vad vill jag. det värsta som kan hända mig är att jag tappar mina drömmar. då har jag liksom inget kvar i mig själv. i egot. som kanske är viktigare än jag trott. 

 

vikigast är att jag är så enormt tacksam för mina föräldrars stöd detta halvår. med allt. utan dom, ingen jag. det går inte att få fram genom text så jag kommer inte ens försöka. 

 

Jag tror jag måste ut på vägarna igen. ensam denna gång, jag vet ju det nu. att jag klarar mig alldelles utmärkt själv. men ibland tänker jag bara hur sjukt det är att människor som är så självklara i mitt liv idag inte fanns där för något år sedan. det ger mig ett sug efter mer, tack till er. ni inspererar mig otroligt mycket. och gamla bekantskaper som består, tack till er. 

 

det är skönt på något sätt att ha vänner från olika stader i livet, det ger mig utrymme att utvecklas och lära mig så mycket. tacksam. 

 

Jag har lovat mig själv att börja skriva igen, kanske lite här, kanske satsa på det, men även privat. för att bearbeta mina tankar i text. 

 

tack för att du läste. 

 

ps, 

jag är 22 år nu.